joo, vi äter och umgås! Jullan frossar i sitt godisägg och det är lika bra det så det tar slut nån gång :) Jag äter oxå godis för jag tänker som så att godis är bättre än cigaretter och det får vara så nu! Snart två veckor som rökfri och varje dag är en kamp men den här gången ska jag banne mig lyckas!!
Påsk för mig har aldrig betytt nåt särskilt, godisägg och lite god mat...det är väl allt. Jag har ofta jobbat och det brukar vara en trevlig helg att tillbringa där. Lite extra mys. Faktiskt hade jag gärna jobbat den här helgen. Mina barn har det bra ändå.
Alla människor som är beroende av hjälp från nån annan borde få medalj, att ha ett funktionshinder som gör att man måste förlita sig på den människan som ska hjälpa en och framförallt alla dessa olika människor som ska hjälpa en det tål att tänkas på lite mer. Jag vet hur jag vill att Julia ska få ha det men undrar ibland om det är möjligt
.
näe, nu fortsätter vi att äta och mysa :) och är tacksamma för att vi har varandra.
Vi äter alltid middag tillsammans här hemma och det är för det mesta lugnt och skönt. Jag gillar när vi sitter ner alla tre och pratar. Men Kalle har för det mesta ätit klart före oss och vill helst gå tillbaka till sin grotta ;) jag brukar be honom sitta kvar lite och så oxå idag. Efter en stund reste han på sig och tyckte att han kunde få gå med orden: "du har ju Jullan att prata med", och det har jag ju! :) Därefter utspelade sig följande middagskonversation:
M: hur har din dag varit Julia?
J: Åh, en sån natt...sjunger hon.
M: vad har du gjort i skolan då?
J: taxi 78.
M: vad fick ni för mat i skolan?
J: 10 vindruvor.
...och så fortsatte det i den stilen. Iochförsig passar det mig bra just nu, att sluta röka tar på mitt intellekt, jag har svårt att koncentrera mig och sitter gärna i min egen lilla värld :)
bättre än cigaretter? :)
En vän till Julia har lämnat jordelivet. Honom tänker vi på lite extra.
24 mars 1997, det var då vi fick träffa Kalle första gången <3 imorgon har det redan gått 16 år! :)
Grattis till oss och Grattis på din dag Carl, Kalle, Kallan, Kallis, Karla...ja kärt barn har många namn :)
Han är den bästa killen jag vet och hur han stått ut med oss tre damer i alla år är för mig en gåta, men sån tur för oss att vi har honom. Att se minstingen bli stor är ju speciellt och det nyper lite i hjärtat. Men det ska bli mig ett sant nöje att få fortsätta umgås med honom! Jag är så jäkla glad för att jag får vara hans mamma!
Jag jobbar ju imorgon så det blir ingen sång eller paket på sängen här och det svider lite men firad blir han ju iallafall och vi träffas på kvällen :) Sin present har han redan fått tack vare alla inblandade och jag vet att han är mer än nöjd. Så nöjd att han lovat att gå ut med soporna så länge han bor hemma ;)
Jag börjar med att skicka en tanke och en varm kram till en arbetskamrat som pga den förbannade snön halkat och brutit armen <3 vi kommer att sakna dig dom här veckorna.
Jag väntar in Julia nu och hoppas resan hem går bra, det snöar fortfarande och jag vet att det är halt på vägarna. Skolan tycker att hon kan vara hemma imorgon, hon är trött och jag tror dom. Det märks nog mer när hon är där att veckorna med influensa och förkylning tar ut sin rätt. Lilla stumpan <3
Men hon har iallafall varit på bra humör för tack vare snön så tror hon att det snart är jul igen, det spelas julsånger och när jag kom från jobbet härom kvällen hade mormor fått hämta upp julpapper ifrån källaren så dom kunde slå in gamla leksaker. Julia satt lycklig med en hög julklappar framför sig och började öppna när jag kom hem. Idel glada utrop hördes efter varje paket: men åh!, åh, vad vacker!, tack så mycket! :)
Stackar'n, det är ju ett tag kvar till jul...men om ett par veckor får vi vår och då glömmer hon bort det, vitsippor och småkryp smäller nästan lika högt!
snöhögar igen och mer blir det
Tog en paus och hämtade in Julia, dom var sena pga vädret och Älva var stressad. Att nån annan stressar på kan få min dotter att bli arg och så blev det, mina armar fick sig en omgång och det ser ut som om en katt klöst mig i ansiktet. Man skulle önska att solen alltid sken och att omgivningen alltid hade gott om tid...
Men nu är det lugnt igen och vi kan börja om.
Fjärde dagen utan cigaretter och det var tur att jag inte hade några hemma nu ;)
jamen det är jag ju, och jag är även en god man. Till Julia. Beslutet kom från tingsrätten idag. Så nu startar alltså vår formella relation och jag får börja med att kontakta bank, fk och överförmyndare för lite fix med blanketter. Jag har inte riktigt kläm på det här med redovisning för det är ju lite annorlunda så länge hon bor hemma och jag vill ju göra allting rätt. Men jag lär mig. När vi hade öppnat posten idag så sa jag till Jullan att: "nu är jag din god man", "Nämen"! sa hon glatt :) Så jag var nog ett bra val :)
vi fick beslutet båda två så det känns ju dubbelt så säkert
Jag kände att jag var tvungen att dokumentera en "sak" som finns i det här huset. Hon är väldigt viktig för Julia, inte alltid men om något är lite jobbigt så måste hon finnas där och hon har funnits där i 16 år. "lilla Slankan", något ärrad men ack så älskad <3 idag har hon badat bort förkylningsbacillerna :)
jag håller mig ifrån cigaretterna och pratar peppande med mig själv...
onsdag imorgon och jag hoppas Julia kan gå till skolan igen. Hosta har jäklats med henne på nätterna så sömnen har blivit lidande, men inatt har hon sovit lite bättre. Helgen som gick var ganska trist. Dåligt med sömn pga hostan och jag har troligen fått en muskelinflammation i högerarmen. Det onda sitter precis i en rörelse jag använder när jag hjälper Julia och nu har hon ju varit hemma mycket så då blir man lite mer sliten. Men Voltaren funkar faktiskt.
Morgondagen ska jag ägna åt mig själv, först medarbetarsamtal eller resultat och utvecklingssamtal som det lite fint heter. På en arbetsplats kan det vara svårt att nå resultat när man som vi fått ny chef åtta gånger på sex år. Ett tydligt ledarskap är oerhört viktigt annars spårar det lätt ur. Någon måste hålla ihop det och föra verksamheten framåt. Eftermiddagen ska jag tillbringa framför datorn, skrivandes på ett cv och ett personligt brev. Jag ska söka ett nytt jobb, jag hyser inga större förhoppningar om att få det men jag ska försöka vara övertygande i min ansökan. Men det är fasen så svårt! Jag har aldrig sökt nåt jobb men heller aldrig varit arbetslös, jag har blivit tillfrågad och fått mina jobb. Arbetsmarknaden var inte så svår då. Jobbet jag ska söka är nåt helt nytt för mig men det skulle passa tror jag :)
Förövrigt är det andra dagen utan cigaretter och livet är lite tråkigare.
och känna att man är redo att gå upp, ingen annan är vaken och sen hinna med kaffe och nyheter medans man smakar på känslan av den lediga dagen, det är lycka. Nu är vi vakna allihop och både Kalle och jag är på bra humör. Julia däremot fortsätter att sura, hon har nog en sådan period tror jag, dom kommer ibland och det är som att det händer en del i huvud och kropp som hon får svårt att hantera. Jag brukar kalla dom för utvecklingsperioder för när hon blir på bättre humör så är det som om hon växt lite.
Det händer ganska mycket nu tycker jag, inget som är tråkigt men huvudet får en del att göra. Kalle fyller snart år, sweet sixteen och det är pretty ofattbart. Det händer en hel del på jobbet och så satte min lilla mamma pricken över i:et när hon bestämmer sig för att åka till USA i slutet på maj. Ensam. 71 år. Hon är sååå cool!
I Erie, Pennsylvania bor Wieslawa, och historien om henne och min mamma är ganska fantastisk tycker jag. Min mamma växte upp i Skänninge, Östergötland och som barn, efter andra världskriget tog hennes familj emot en flicka från Tyskland några somrar. Efterkrigstiden i Tyskland var svår och W. hade rysk-polskt ursprung. Hennes familj emigrerade sedan till Amerika. Mamma och Wieslawa tappade kontakten då, dom skrev ett tag till varann men sen rann det ut i sanden. Vi har alltid vetat om Vickie, som hon också kallas och mamma har pratat om henne och visat foton. För några år sen, 2008 fick jag för mig att jag skulle försöka hitta henne och när jag väl börjat så gick det inte att sluta. Amerikanska register var inte att tänka på och det enda vi visste var att hennes familj slog sig ner i Erie. Som tur var så hade hon stannat där och faktiskt hittade jag henne med hjälp av Goggle Earth. Jag hittade först Wieslawas mamma på en adress och längre ner på den gatan bodde en Mr. Garlan Newcomb som var gift med en Wieslawa och dom hade även son som hette Anthony, det hette också Vickies pappa. Vi chansade och skrev ett brev...W. har berättat om dagen hon fick det, lyckan och glädjetårarna :) Det var alltså hon.
Året efter kom hon hit, vi mötte henne på Arlanda och att se dom mötas efter 55 år var så obeskrivligt häftigt!! Absolut fantastiskt!! Sedan har kontakten varit tät och mina föräldrar och brorsan har varit där. Mamma fick även kontakt med en kusin som emigrerat som de också hälsade på :)
Nu åker hon alltså igen, jag tror hon känner att hon måste, åren går och relationen dom har är syskonlik.
så har jag sagt några gånger idag till fröken Söder. Hon lever rövare här hemma och mitt tålamod tryter. Jag antar att många med mig sagt så till sina barn nån gång. Det var tråkiga rubriker i tidningen igår, kränkningar på en gruppbostad för funktionshindrade. Jag vet ingenting om det, men man blir ledsen och det får inte förekomma. Arbetsgivare har ett jätteansvar, speciellt i dessa tider när ekonomin är i fokus och inget får kosta. Att möta funktionshindrade är tålamodskrävande och personal måste få feedback i det dom gör. Sen blir det ju inte lättare för oss föräldrar precis när vi ska tänka eget boende för vårt funktionshindrade barn.
Jag är iallafall en trött mamma idag men fredagskänslan börjar så smått att infinna sig. Ledig helg med mina guldklimpar :) jag har lämnat bilen på felsökning och handlat för helgen. Hon som springer efter mig och ryter hela tiden, henne har jag mutat med ett godisägg så nu hoppas jag att lugnet varar ända fram till påsk! ;)
Nu vet jag ju att hon inte firar så hårt för det här är inte hennes favoritdag ;) eller födelsedagen går väl an bara hon slapp att bli äldre, hon kommer för evigt att vara vår 19-åring. Men man kommer ju inte undan och hon åldras med behag. Det var en måndag kväll vi träffades för första gången, 19.21 på BB i Västervik. Pojknamn kommer jag inte ihåg några och flicknamnen var Carolina eller Josefine och på nåt sätt så såg hon ut som en Carolina, eller Lina som det blev för oss :) Vi träffas ju inte så ofta som jag skulle vilja och födelsedagen har vi redan firat, men jag kommer nog att tänka på henne hela dagen <3
Carolina Karlsson, jag hoppar över mellannamnen hahaha...jag vet ju att du läser det här, jag önskar dig en solig och skön dag. Unna dig något och känn min kärlek och stolthet...du är den vackraste och klokaste människan på jorden! Hoppas du är klar i tvättstugan och att du har diskat så du kan plocka upp din nya kaffebryggare :)
Jag behövde inte längta efter Julia till eftermiddagen för dom ringde ifrån skolan på morgonen. Hon är förkyld och har nog lite feber, så nu kan vi umgås fram till onsdag eftermiddag iallafall...sedan kan nog pappan lösa av lite :) Jippie, säger vi då, även om jag inte bad om ett sjukt barn!
Sen har jag antagligen tänkt elaka tankar om nån, för när vi är på väg hem så börjar en varningslampa lysa på den !%&#&%(#&%!! bilen! JAG HATAR BILAR!! Det är nånting med mig och bilar som inte funkar och jag önskar så att jag inte behövde ha nån! Jag ångrar att jag inte blev bilmekaniker men när Julia flyttat hemifrån ska jag inte ha bil mer utan istället köpa mig en fin cykel!
Så efter en hektisk förmiddag har vi iallafall landat här hemma...vi dricker kaffe, äter kalla köttbullar och apelsiner, lyssnar på musik och funderar på om vi ska vårstäda hela veckan :)
Idag hade jag sovmorgon men givetvis vaknar jag tidigt och kan inte somna om :( det finns inget att göra här hemma så tidigt och inga barn hemma så jag satt här och surade. Blogginlägget jag hade i huvudet var väl tur att jag inte skrev för det hade jag nog ångrat. Men det kommer...korttids för vuxna...det funderar jag på just nu men måste tänka lite till innan jag skriver av mig.
Imorgon får jag ingen lat förmiddag som jag gärna vill ha efter jobbhelger, plikter och ärenden blir det istället. Skönt var det iallafall att komma hem och träffa Kalle, en kram fick jag och växla några ord sen försvann han upp på övervåningen för det är där han lever sitt liv <3 och jag saknar Jullan som sjutton, skulle nästan kunna stå ut med en sömnlös natt om hon bara vore här...fast det där kommer jag nog att få äta upp.
vi försov oss, inte Julia men Kalle och jag. Jag somnade om när hon åkt till skolan. Efter ett toabesök inatt hade hon svårt att somna om. Hon skulle helst ha gått ner men alternativet var att sitta och leka i min säng. Det är tröttsamt med någon som inte ens försöker somna...så följande konversation lät ungefär såhär vid 3-tiden;
Mamma: sov nu Julia!
Julia: jag vill inte sova!
M: men alla sover på natten.
J: Trixie sover. Var är Trixies halsband?
M: på halsen.
J: var är Trixies ben?
M: på kroppen.
J: var är Trixies tassar?
M: på benen.
J: var är Trixies svans?
M: på rumpan.
J: Frasse sover. Jag vill hälsa på Frasse.
M: han sover, vi hälsar på en annan dag.
J: jag vill bygga grodhus.
M: HÅLL TRUTEN nu Julia!
J: jag vill inte hålla truten.
osv, osv, tills hon äntligen somnade :)
Jag ser iallafall fram emot en solig och rolig jobbhelg, om än något kall...-9 idag på morron.
Det var en ettrig dam som kom från skolan, det brukar vara så när hon varit på korttids eller hos pappa. Hon rasar ett tag och jag ska lova allt möjligt. Mammahelg, mammavecka, fredagsmys och jag får absolut inte jobba. Pappa måste jobba och Älva måste jobba ( Ylva kör skolskjuts ), men inte jag. När jag försökte flika in att mammor jobbar också så skrek hon högt till svar: JAG VILL INTE MAMMOR JOBBA!! :) Hon är inte speciellt jämlik den där damen och skulle nog aldrig stödja någon kvinnokamp :) Att jag ändå kan få jobba har bara ett syfte...att tjäna pengar så att jag kan köpa presenter till henne. Det är hon noga med att tala om. Utbrottet gick iallafall ganska fort över och hon avslutade med att sjunga "Vem kan segla förutan vind", men hon bytte ut ett ord i slutet och sjöng " men ej skiljas från mamma sin utan att fälla tårar" <3
Om hon bara visste hur lite en deltidsarbetande välfärdsarbetare tjänar så kanske hon skulle kunna uppskatta att jag har ett jobb iallafall. Det är skamligt att inte vi tjänar mest av alla.
meen vad jag har latat mig idag! Jag har bara lagat middag. Men efter kaffet nu så ska jag vika lite tvätt samtidigt som jag tittar på Farmen :) Det blir så mycket tid över när Julia inte är hemma så jag vet inte vad jag ska göra med den, jag blir väldigt ineffektiv ibland såna dagar. Vad ska jag göra med all tid när hon flyttat hemifrån? Det är ju lite som att alltid ha haft småbarn.
Det finns två saker jag önskar nu. En mindre lägenhet. Jag har inte tänkt så mycket på det förut men nu när jag gjort det så känns det rätt. Men jag inser också att det kommer att ta tid att hitta nåt som jag vill ha, för vi bor så himla bra. Sen önskar jag att Kalle hittar ett sommarjobb, bara för att han så gärna vill. När han fyllt 18 och har tagit körkort så ska jag se till att han får jobba hos mig, om han vill. Det skulle han fixa galant.
Jag var så trött imorse när det var dags att gå upp, och när barnen försvunnit till skolan så somnade jag i soffan. Jag kunde tillåta mig det eftersom jag är ledig från jobbet idag, mitt jobb som just nu tar en hel del energi så tack för att jag är ledig idag. Kaffet smakar fantastiskt nu och solen börjar titta fram, Jullan åker till korttids i eftermiddag och jag har inte en massa måsten så mina batterier kan laddas.
Julia var inte riktigt med på att det var skola idag, men som tur var låg det en död mus här utanför som vår katt fångat igår så den kunde vi sätta fokus på...hon klev på taxin ganska glad och vinkade till mig och musen :)
I måndags eftermiddag hade jag ändrat skolskjutsen så hon skulle åka hem istället för till fritids. Dom var sena hem och jag började undra om något blivit fel, då ringer chauffören och frågar efter vår adress, han hade fått fel förstod han för vid huset dom stannat utanför kom ingen ut och mötte...han fick köra runt kvarteret och när han stannade vid vårt hus och jag tittade in i bussen så satt Julia och hennes kompis där och såg ganska nöjda ut med den extra åkturen...ingen av dom kunde ju tala om vart dom skulle åka. Julia kan säga sin adress men det gör hon ju inte hur som helst :)
Jag tänkte på det senare på kvällen, på hur mycket som måste fungera runtomkring henne. Hur viktiga alla detaljer är för att det inte ska bli fel. Vilket jättejobb vi, skolan, korttids/fritids, och klt gör, och vi gör det bra för det blir sällan fel. Jag menar ju inte bara skolskjutsen nu för det gäller ju allt eftersom hon inte själv kan säga hur det ska vara.
Kommunikationen runt en funktionshindrad person är så viktig, alla berörda måste framföra, lyssna och ta till sig!
Annars står man där med ett kaos, en förvirrad människa och ett oönskat beteende.
Det är lugnt och stilla här i huset, Kalle sover eftersom det är ledigt från skolan, Lina åkte mot Stockholm 05.55 och Julia klev på skolskjutsen 07.15. Det känns som om helgen var över i en blinkning och jag är inte ett dugg sugen på måndag och jobb. När jag skjutsade ner Lina till tåget förut och såg staden vakna så blir jag så imponerad och fascinerad av människor som är på väg till sina jobb. Jag kan ju räkna ut att dom går eller åker samma väg och samma tid varje dag, vecka efter vecka, månad efter månad. Det är beundransvärt tycker jag för även om mitt liv är likadant så blir det annorlunda med oregelbundna arbetstider. Hos oss har vi ju verkligen rutiner och planerade dagar och jag kan bli lite låg av det och kan bli lite avis på dom som verkar trivas i ekorrhjulet. Givetvis spelar det ju roll vad man fyller det med men ändå...jag är en lugn person men ganska rastlös inuti. Jag tror inte att min vardag sett likadan ut om jag inte haft Julia. Jag tror inte att jag bott kvar här. Men man kan ju aldrig veta :)
Jag ska iallafall ta tag i dagen nu, och njuta lite av känslan som sitter kvar efter helgen. Gud, vad jag gillar att umgås med mina barn! På nyheterna har dom pratat om vår och vårtrötthet och det känner jag igen, tillsammans med många andra tydligen. Jag ska tänka på tipsen dom gav, att vara ute i ljuset mycket särskilt på morgonen, röra på mig och ordentligt med sömn om man behöver det. Det bästa tipset var väl ändå att flytta till Medelhavet för där har dom ingen vårtrötthet eller några vårdepressioner :)
men ååh vilken helg vi har! Alla är hemma och jag bara njuter :)
Vi hämtade upp Lina i Linköping i fredagskväll, dels för att vi hade tid, och så handlade vi lite presenter, dels för att man hinner umgås lite längre och så för att dom höjt tågpriset rakt av med nästan det dubbla. Jäkla ocker!
Min mage var i uppror hela dan och jag var säker på att jag skulle få maginfluensa, det går på jobbet och är det nåt jag blir hysterisk inför så är det att få just det, jag mår illa bara av tanken. Det är 15 år sen jag hade maginfluensa så rent statistiskt är det dags nu :( men magen lugnade ner sig.
såhär glad är man när man ska hämta storasyster
och när man får gå hit...
Carolina fyller år man snart men då är hon inte hemma så vi har passat på att fira henne, jag hade planerat för lördagsmorgonen men dom planerna satte fröken Söder stopp för. Ibland blir jag så arg på henne, riktigt rasande arg! Särskilt om det förstör för Kalle eller Lina. Dom får ju alltid ta hänsyn till henne, och får stå ut med mycket. Dom är så fantastiska för dom gör det med en förståelse som ibland inte är av denna värld. Dom accepterar och förlåter och hon ska vara glad att hon har dom. Det finns en händelse som fortfarande gör ont i hjärtat...vi åkte till Liseberg och när det var några mil kvar så tröttnade Julia på att inte vara framme snart och klöste sönder lillebror som satt bredvid. Vi körde på motorväg så jag kunde inte stanna och han kom inte undan. Inte en enda gång klagade han under dagen, fastän det måste ha svidit nåt djävulskt i sommarhettan...
Men men, vår dag igår blev iallafall fantastiskt trevlig! Lina bakade och vi andra njöt av sällskapet. My och Ellen var också här och det är allid lika roligt att träffa dom <3
precis när jag skulle sätta mig och skriva ett långt inlägg om sjuka barn, komplikationer efter operationen och maginfluensa toppat med lite gnäll över människor som saknar kunskap så dök det upp ambulanser och brandbilar längre bort i kvarteret och då kom jag av mig...Vi har det bra.
