detvardethrjagvillesga.blogg.se

mina känslor, mina tankar, mina åsikter

tänder och höjder...

Kategori: Allmänt

Jag läser ju allt jag kan hitta om Julias syndrom och i en amerikansk grupp på webben läste jag igår att en forskare undersöker celler från tandnerven hos såna som har samma syndrom. Man fick skicka in tappade eller utdragna tänder om man ville vara med...i den här gruppen finns några hundra personer registrerade och här i Sverige fanns det 2011 ca 20 kända fall så det tillkommer sällan nån ny information. Så apropå tänder så ingår det i syndromet att bettet är annorlunda dvs tänderna kommer lite som dom vill. Julias mun kan få mig att ligga sömnlös ibland, hon hatar när man håller på i munnen så tandborstning är en kamp liksom alla besök hos tandläkare och hygienist. Vi går regelbundet dit och har gjort sen hon var liten för att hon ska vänja sig...hon har fortfarande inte vant sig ;) Före jul var vi i Västervik på undersökning inför en kommande operation, 2 tänder som hamnat fel ska tas bort och så är det dags att undersöka ordentligt och då måste hon sövas. Det händer alltid en del när vi ska göra nåt och i behandlingsrummet lyckades hon spruta ner både sig själv och den stackars sköterskan med vatten :) i väntrummet hittade hon en pall där hon klättrade upp och hälsade dom andra som satt där välkomna...men sen när hon skulle ner var det inte lika kul för hon är höjdrädd och har svårt att backa så det tog sin lilla tid :) det hände nåt liknande på IKEA en gång och nu såhär efteråt kan man skratta åt det men när det händer vill man bara försvinna! Kalle, jag och Jullan var på IKEA och utanför kassorna fick hon syn på ett litet hus med en skorsten på där man fick lägga i gosedjur, dit sprang hon blixtsnabbt och innan vi hann få tag i henne så hade hon klättrat upp och försökte genom skorstenen att få tag i gosedjuren, hon gav upp efter en stund men så skulle hon ju backa ner 2 trappsteg och där blev det tvärstopp! jag vet inte hur länge och vi stod där och hon hysteriskt skriker allt vad hon kan. Vi tordes inte titta oss omkring och jag vet inte hur det slutat om det inte kommit en kvinna till undsättning. Hon måste varit van vid sånt för hon började prata tyst och lugnt med Julia och till sist fick hon henne att sakta gå neråt och bakåt. Tack!! Den gången var det fantastiskt skönt att komma ut därifrån :)
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: