detvardethrjagvillesga.blogg.se

Bra morgon, fantastiska Julia! Jag hade tänkt göra en del ärenden idag men känner inte för det så jag stannar hemma och pysslar istället, jag har två lediga dagar så jag gör det imorgon. Det är onsdag så Jullan åker till korttids efter skolan och sover där.

 

Korttids, Julia började att vara där när hon var sex år och för oss har det varit en möjlighet att få känna oss vanliga. Att kunna göra det vi inte kan annars och att kunna få slappna av lite. För Julia är det en möjlighet att få utvecklas lite på egen hand med stöd av personal. För mig har det varit viktigast att få tid för Julias syskon för det är ju så att dom hela tiden får ta hänsyn till hennes behov. Man kan inte strunta i ett epilepsianfall för att skjutsa till fotbollsträning eller i lugn och ro hjälpa till med läxan när hon har ett raseriutbrott. Men det är kluvet, många gånger har tårarna runnit när jag lämnat henne och satt mig i bilen, att behöva lämna bort henne för att vi ska orka...

 

Det är speciellt att växa upp med ett annorlunda syskon. Som vanligt läste jag mycket om det, en hel del sorgliga historier om vuxna som berättade om sin uppväxt där dom hela tiden kände sig åsidosatta och alltid kom i andra hand. Så ville jag inte ha det, och jag är ganska säker på att Kalle och Lina inte känner så. Dom vet iallafall att jag ansträngt mig för att dom inte ska känna så. Sen har det alltid varit okej att säga att det är jobbigt, att Julia kan vara en plåga...så är det bara. Idag är dom nära varann alla tre, dom är fantastiska med henne och för Julia betyder dom massor.